Orkat springa ifrån själen ett tag

Sett det som positivt, att jag mäktat lite mer

Men det har en baksida, den märks när jag får en sällsynt stund i självsamhet

 

Självvald och vilsam ensamhet

Stillsamhet

 

Då kommer själen försynt fram och knackar på

Tar mig i famnen och ger plats för gråten att komma ut

 

Hjälper mig förstå att jag sprungit ifrån själen för att även komma undan ångesten

Pressat undan självet och fyllt tiden med aktiviteter för andras skull, för att hålla oron stången och sinnet upptaget med annat än tankar

 

För att det finns fler än jag i mitt liv, med andra behov

 

Försökt balansera mig fram men gått i den gamla fällan; 

att göra i stället för att vara

 

Så kan det få vara ibland

Tids nog säger själen ifrån, på ett eller annat sätt

 

Nu lyssnar jag på själen en stund, medveten om att ångesten står bakom hörnet och flåsar, men låter mig själv vila en stund innan det är dags igen 

 

Snart, snart ska jag vila mer i mig själv och låta själen ta plats igen

 

 

 

Om du tycker om det jag skriver, tryck gärna på det lilla hjärtat ❤️