Mossan och jag


Den gröna, mjukt böljande mossvärlden
Ett grönt hav. Lugnt och tryggt. Rogivande

Kliver försiktigt fram
Vet att värna mossan, vet hur lång tid det tar för den att växa

Sjunker ner djupt, i varje steg. Känner att den bär mig
Den tar emot hela min tyngd, innan den långsamt sviktar tillbaka när jag vandrar vidare

Blir medveten om den otroliga kraften. Och att det är något kvinnligt över mossan
Nätverket
Närverket

Det starka. Inte i det enskilda men i samarbetet, gemenskapen
Tätt ihop, sida vid sida för att lätta varandras börda
Närheten och skörheten 
Skönheten

Mossan tar emot
Fördelar på många, det som en aldrig skulle orka

Håller upp världen. Tillsammans
Håller ihop världen. Gemensamt

Reser sig igen efter den tunga bördan, med förenad kraft

Det mjuka
Lugna
Trygga

Det fuktiga.
Tårarna som finns där, inuti mossan. Som en styrka
Som vattnar jorden och bevarar kraften. Som smörjer alla små delar och håller dem levande

Förankringen mot marken
Det jordnära, ursprungliga

Som en kvinnokraft

Mosskraft

Jag känner mig hedrad som får bäras av den




Det kvinnliga blev plötsligt övertydligt...♀️

Kommentera här: