Jag vilar mig i mötet mellan 

havet och skyn

Vet att världen fortsätter där borta 

På andra sidan 

Vet att livet sträcker ut sig och

jag kan inte släppa det med blicken 

Känner hur jag färdas in i det smala mötet mellan himmel och jord 

In i evigheten

In till livets mitt 

Där tiden trycks ihop 

Och jag blir kvar där

Blir kvar, med en del av mig själv 

som jag vet jag får möta igen 

Nästa gång jag ser på horisonten