Duktig-flicka-syndromet. Att inte känna sig värdefull om man inte gör någonting. Presterar. Att inte duga för vem man är, utan för vad man gör.

Då är det extremt svårt att göra Ingenting. Rulla tummarna. Vila.

Men att göra ingenting kan vara någonting. Det kan vara att komma ikapp. Bearbeta. Utvecklas. Växa.

När jag låg på BB första gången blev jag tillsagd att låta sonen vara ifred när han sov. Att inte röra honom, klappa och gosa. Låta honom vila från stimuli. Få ligga i fred. För han låg och växte...!

Vi behöver också tid för att växa. Ta till oss alla erfarenheter. Låta själen komma ikapp. För att komma vidare. Bli större och bättre. Klokare.

Min chef sa en klok sak efter min långa sjukskrivning. Vi pratade kompetensutveckling och jag hade inte gått några kurser eller utbildningar under året. Men hon hade satt upp mitt arbete med mig själv under den rubriken. Kompetensutveckling. Jag hade utvecklat mig själv. Min kompetens. På ett annat sätt. Ingenting blev någonting.

Så jag tillåter mig själv att ta det lugnt. Låter saker landa. Så gott jag kan. Övar på att inte bli stressad över allt som inte blir gjort. Gör 'Ingenting' till en sak, mentalt, som jag kan bocka av från Att-göra-listan.

Men det är svårt... Ju fortare det snurrar på, desto svårare är det att vrida ner tempot. 

Att ligga på rygg och titta på molnen är en bra sak när man övar på att göra ingenting! För det är någonting! :)