Det bor hallon hos mig, vildhallon som flyttade in och spred sig. Jag hade önskat mig hallon och en sommar var de plötsligt här. Min önskan var uppfylld, alldeles av sig själv. Varje morgon på sommaren kan jag plocka min egen frukost.
Hallon i överflöd, underbara röda små bär, fyllda av sommar.

Jag delar hallonvärlden med min yngste. Vi plockar sida vid sida, letar och finner de finaste bären.
Det är då jag kan tänka att vi lever i samma värld, men ser den på olika vis. Från olika håll.
Vi ser olika saker. Eller ser samma saker men tänker olika.
Jag kan få insikten av hur viktigt det är att försöka förstå hur någon annan uppfattar världen. Varför vi inte tolkar likadant när vi ser samma sak...

Jag ser uppifrån det han ser från sin höjd, längre ner.
Han ser bär jag inte kan upptäcka, som är dolda av löven ovanför.
Jag måste ändra mig. Jag måste böja mig ner, hitta andra vinklar, sträcka mig längre bort.
Han ser inte alltid mina bär, vi lyfter grenarna och upptäcker tillsammans.

Vi kan se allt som först är dolt men ändå finns så nära, om vi bara anstränger oss.
Vi lär oss att leta lite längre in och inte alltid acceptera det första vi ser som den enda sanningen.

Hallonlandet är en snårig värld, full av taggar som rivs, men samtidigt så full av belöning. Det gör det mödan värt att leta och att få lite sår på vägen.

Varje hallon är en skatt.
Skatterna sparas och njuts under resten av året, med minnen av daggvått sommargräs och fuktiga fötter.
Med minnen av ansträngningen att nå ett bär som är långt, långt inne i snåren.
Minnen av att nå fram och känna bäret landa i handen, trots rivande taggar.
Minnen av alla bär som bara måste plockas, trots att det är fullt i skålen.

Minnen av nya insikter, nya tankegångar.
Hallonlandet är tankeväckande och tankevårdande. Där finns tid att upptäcka och filosofera. Tid att vandra på nya stigar i sinnet. Låta sig påminnas om att se världen från olika håll.

Varje sparat hallon bär sedan mina tankar från när jag plockade dem. Varje hallon minns och delar med sig, under mörkare morgnar.
Minnet av den där stunden för mig själv i morgonsolen.
Lugnet och friden.
De små stunderna med sonen, utbytandet av tankar.
Samlandet av skatter. Tankar och insikter. Andra perspektiv.

Minnen som återupplevs, smaken av sommarfrid och av lugn och ro.
Hallonen blir så mycket mer än bara sig själva.
De sparas i skattkistan och minnena kan njutas igen.

Varje näve hallon rymmer frihet, stillhet och välbehag.
Ödmjukhet.
Tacksamhet.
Sommarkänslorna från min hallonvärld.