Möts av en rosa himmel över vintermorgonen. Försiktig frost på marken.

Stillhet och rofylld tystnad överallt.

 

Tänder ett ljus i älgaspelet - sonens änglaspel, fast med små älgar som snurrar runt.

Tittar på ljuset och fastnar med blicken i varv efter varv.

Sånt är livet; varv på varv och år på år

 

Det är lite obalans bland älgarna. De är lite skeva. 

De snurrar en stund men kan sakta ner och ibland står de bara stilla. 

Sedan kan de plötsligt, försiktigt, få lite fart igen.

 

Jag låter dem vara så. 

I obalans. 

Skeva.

 

Tänker att det inte gör något om livet står stilla ibland. 

Om tiden saktar ner och absolut ingenting händer.

Tids nog kommer ett nytt varv, ett nytt år, lite ny kraft.

 

Det händer att jag ger älgarna lite fart, för att få igång dem. 

Fast just nu får de bara vara. 

I sin takt. Ojämn och för det mesta helt stilla. 

 

Då kanske de bara kan få njuta av ljusskenet en liten stund, precis som jag? 

 

 

 

Om du tycker om det jag skriver, tryck gärna på ❤️