Med fingrarna i marken

Vallmon strålar ikapp med solen på himlen
Jag ligger på rygg i gräset och njuter av värmen mot bar hud
Blundar
Njuter av skönheten jag vet finns på andra sidan ögonlocken

Valde min plats instinktiv
Hos vallmon
Fullkomligt bedövande vackert, med de allra klaraste färger 
Vallmon får mig i en kärleksfull stämning när den delar med sig av sin röda färg mot den sommarblå himlen

Dagens uppgift är att Känna
Känna solen, värmen, vinden
Strukturen, tyngden, ytan

Fingrarna fångar grässtrån, bladen mjuka som sidenband
Jag tittar inte, bara känner

Leker med grässtråna så som jag gör med barnens hår, när jag har dem nära mig
Lika kärleksfull beröring
Lika njutbart för fingrarna som för insidan hos mig, som smälter lite och blir alldeles mjuk

Andra handen formar sig runt en sten
Den är varm av solen och så mjuk på ytan, ändå stadig och pålitlig 
Jag smeker stenen som om den var ryggen på ett sovvarmt barn
Njuter av att ge beröringen, även om det är till en sten och inte till en älskad unge

Delar med mig av fingrarnas omtanke
Fingrarna har så mycket kärlek i sig
Jag ger allt till gräset och stenen 

Inte förrän efteråt ser jag mig omkring för att hitta mina grässtrån och stenar
Fann att de inte alls såg ut för ögonen som för mina fingrar
Så annorlunda innanför ögonlocken

De såg ut på ett helt annat sätt än jag trodde, skulle aldrig fångat mitt intresse om ögonen fått bestämma

Så tydligt det blev att det kan bli fel
Fel att döma efter utseende och yta
Och hur rätt det kan bli att gå efter känslan det framkallar inuti när vi kommer varandra nära