Sommarluft.
Nattdoft.
Fönster på vid gavel, det kalla och klara gör det lätt att andas.
Lätt att tänka, svårt att sova.

Känslorna kommer nära, tankarna kan sväva iväg, ut genom fönstret och ut i natten. Slingra sig iväg med sommardoften, rinna med vattnet som porlar.
Virvla ut som i en dans med dimmorna. Som älvor på en äng...

Känslorna virvlar och spelar tillsammans med syrsorna, på den där frekvensen som antingen är ute i natten eller inne i mitt huvud. Det spelar ingen roll, det är ändå samma sak.
Samma känsla.
Är det en vag förnimmelse av verkligheten eller bara ett minne från en annan plats?
Det spelar ingen roll, det ger samma effekt. En känsla av frihet.
Att få spela mitt i natten, för att det går.
För att livet inte stannar av, trots mörkret.

Det är som att ladda upp energierna med hjälp av sommarnattsluften, trots att sömnen inte kommer. Det ger en annan kraft, en som står sig lite längre.
Åtminstone känns det så, just nu.

Nattlukten når ända in i själen. Rensar och fyller på i det inre.
Det som är så svårt att nå, dit det är så långt ibland att jag inte vågar mig in.
Ända dit når sommarluften med sina dofter, ljud och minnen.
Fyller på med liv. Låter mig andas och drömma.
Låter mig få finnas, i ro.