runt avgrundsdjupets brant

Känner att det snörper åt i hjärtat och att mörkret griper om mig allt hårdare 

Vet att det vilar viktig information i djupet

Om mig

Om min själ 

Om mina våndor 

Men vet att för varje varv kommer jag närmare att tappa fotfästet och rasa ner i skräcken

Då förlorar jag all förmåga att se mig själv utifrån, för att lära mig om mitt inre 

Så jag spjärnar emot 

Sätter händerna mot kanten och trycker mig upp igen, mot ljuset 

Jag tappar insikten inåt

Vågar inte gå vidare 

Rädd att hela min verklighet ska rasa ihop över mig 

Så jag tar med mig de små delarna av mitt mörker som jag kan greppa, upp ur avgrunden, och försöker förstå dem,

En i taget 

Försöker hålla mig undan den virvlande spiralen som vill dra ner mig 

Försöker använda en liten insikt åt gången 

Som en nyckel till mitt inre 

För att försöka lösa upp knuten

Utan att dras ner i den fördärvande ångesten