Har bytt soffan hemma mot soffan i fjällen.
Solen skiner över fantastiskt vinterlandskap och jag njuter på avstånd.

Vilar som vanligt men på nytt sätt, med annan luft, i annan natur.
En annan tystnad.
En skön vila när jag vet att familjen njuter och har det bra, utan att jag behöver göra något, bara släppa ut dem i backen. Inga krav.

Jag orkar titta på berget, jag orkar känna in snön ibland.
Jag orkar långsamt gå en liten sväng till backen och tillbaka.
Känna knarret under skorna.
Andas in det kalla, klara.

Jag orkar inte ens sakna skidåkningen.

Jag kan inte åka själv, ändå njuter jag.
En fin känsla, att njuta genom andra.
Se de rosiga kinderna, höra berättelserna om äventyren, se dem glida fram i snön.
Få väcka dem på morgonen, förväntansfulla inför en ny vit dag.

Det är också helande, att veta att familjen har det bra. Det läker mig försiktigt på insidan, gör att det känns gott.
Det växer mig lite starkare.