Trött
Att ladda batterierna, om och om igen, utan att det räcker till.
Att alltid sakna reservbatterier.
Alltid planera och hushålla med energin.
Att ta till sig det där om att jämföra kroppen med en dator - dra ur sladden och starta om när inget annat funkar - på samma sätt startar kroppen om varje morgon efter en natts sömn...
Märka att det ändå inte funkar.
Lägga sig i lagom tid, innan tio. Hålla sig vaken för att inte somna vid halv åtta. Det är en kamp.
Ändå vakna vid tre och inte kunna somna om på flera timmar. Äntligen somna, en stund innan klockan ringer. Mosig morgon, längta efter att få barnen till skolan och kunna sova igen. Men inte kunna somna på dagen heller. Kanske slumra nån gång, i femton minuter. Längta efter kvällen och sängen.
Börja om igen med att hålla sig vaken för att inte somna för tidigt...
Att nån enstaka natt få åtta timmar. Ändå vara trött hela dagen.
Spara energin och vakta på vilodagarna. En dag med aktivitet kräver en dags vila före och efter. Minst.
Känna sig lat. Dåligt samvete. Försöka ändå. Behöva vila.
Eller ramla tillbaka i det gamla. Köra på för att bli färdig, glömma att känna efter.
Det straffar sig.
Känna sig värdelös.
Unna sig att göra något ibland. Ta sig iväg. Göra sig iordning. Ärende på stan.
Råka möta någon. Känna sig falsk.
Inte kunna förklara hur mycket energi som behövts för att komma iväg. Och vad det kräver efteråt.
Det syns inte alltid på utsidan hur det känns på insidan.
Eller vad det kostar.