Hon tog mig med till sjön 

för att få se när iskristaller föds

Det spröda risslandet som hörs 

när vattnet fryser och lägger sig till ro 

När själva isen skapas 

En kör av små nyfödda gnister

som växer och kopplas samman 

Som sjunger sin egen sång

Som gemensamt skapar ett nytt lager 

av verklighet

Jag fick lyssna till deras skira ljud i kylan

Jag märkte att de skärpte sinne och medvetenhet ytterligare ett steg

Tillsammans nådde vi 

en nivå av total närvaro 

Allt detta gav en ödmjukhet

och tacksamhet som gjorde det svårt att gå därifrån 

Och jag landade på

en ännu djupare plats i hjärtat

~~~

Text och bild från i januari, men samma vackra vinterkänsla idag ✨️