Jag lutar mig mot horisonten

Vet att den alltid finns där
och möter mig
på gränsen till himlen
Jag vilar blicken i evigheten
Så långt bort
Där jag kan nå mitt eget hjärta
Inifrån
Jag låter mig få finnas
Här och då
Nu och där
Livet möter mig på gränsen
Som en jämlike
För jag har funnit mig själv
Och min balans
Vid slutet av världen