Jag lutar mig mot horisonten


Jag lutar mig mot horisonten 

Vet att den alltid finns där
och möter mig 
på gränsen till himlen 

Jag vilar blicken i evigheten 

Så långt bort

Där jag kan nå mitt eget hjärta
Inifrån 

Jag låter mig få finnas 
Här och då
Nu och där 

Livet möter mig på gränsen
Som en jämlike 

För jag har funnit mig själv 
Och min balans 

Vid slutet av världen

Kommentera här: