Vi möts på slätten, 

jag och vinterglädjen 

I rimfrostens rike

Den vita världen breder ut sig åt alla håll 

och känslan av ro får fäste även i mig

Vidderna vilar, lugna och kalla

med en stillhet som sträcker sig 

längre än min blick kan nå

Jag fastnar i fascinationen 

Fastnar i helheten 

Och i varje detalj 

I varje träd

De står där längs vägen 

Nakna 

men insvepta i den vackraste av dräkter 

De står där

I seren stolthet 

Med grenar och kvistar 

som garnerade av kristyr 

Vart och ett längs vägen fångar min blick och jag håller den kvar, i hänförelse 

Överväldigad av skönheten 

Min själ lirkar sig in i grenverkets gnistrande skönhet och vill aldrig därifrån 

Och så plötsligt fullkomnas stunden

Av den tidiga solen 

Den skänker sina strålar till morgonen

och får världen att brista ut 

i ett glittrande leende 

Hur skön är inte världen...

(Denna stund gick inte att fånga med kameran, men när jag kom fram möttes jag av vår vackra Björk. Hon får representera min vinterglädje, även utan rimfrost ❄️)